“Familjerna tvingas leva i oro för att pigan ska rymma om de vägrar låta henne äga en smartphone med Internet”, skriver krönikören Nouf Anwar i den qatariska tidningen el-Raya (3/8). Redan i dag är pigorna uppkopplade dygnet runt, klagar hon, och värre lär det bli om ingen sätter stopp: “om vi bara ser på när pigorna är online på sociala medier, föreställ er hur de kommer att vara i framtiden och vad som väntar oss då!”
Qatar brukar beskrivas som världens rikaste land. Det lilla oljeemiratet i Persiska viken har bara en kvarts miljon medborgare, men de servas av en tiofalt större utländsk arbetsstyrka.
Dessa arbetare, som ofta kommer från fattiga länder som Pakistan eller Indien, lever under fruktansvärda förhållanden. När de anländer till landet är de kraftigt skuldsatta efter att ha betalat för resan och nödvändiga tillstånd. Arbetsgivaren beslagtar då deras pass för att tvinga dem att fullfölja sina kontrakt, som ofta löper flera år i taget. Byggarbetare tvingas sova tio per rum och arbeta 12-15 timmar om dagen i stekande sol, utan säkerhetsutrustning. Rättsväsendet och polisen står helt och hållet på arbetsgivarnas sida. Lönerna är ofta försenade, vilket tvingar många att skuldsätta sig ytterligare, och det händer att de inte betalas ut alls. Fackförbund och strejker är naturligtvis olagliga.
En särskilt utsatt kategori är de kvinnliga pigor som hämtats från exempelvis Filippinerna eller Sri Lanka. Amnesty rapporterar om utbrett “tvångsarbete och fysiskt och psykiskt våld” och även sexuella övergrepp förekommer. Eftersom det är omöjligt att säga upp sig (kontraktsbrott) heter det att pigan “rymmer” om hon lämnar den familj där hon misshandlats och vägrats lön. Man sätter då ut efterlysningar i tidningen, för att polisen ska kunna återbörda henne till familjen.
Qatar är det mest extrema exemplet med sin lilla befolkning, men läget är likartat i alla de arabiska oljemonarkierna kring Persiska viken: Saudiarabien, Kuwait, Förenade arabemiraten, Bahrain och Oman. Slaveri var lagligt i dessa konservativa kungadömen långt in på 1900-talet, och de rasistiska attityder som präglades då lever nu vidare i behandlingen av gästarbetarna. Just Qatars övergrepp har fått viss uppmärksamhet de senaste åren, på grund av att så många byggarbetare dödats under det forcerade bygget av arenor till Fotbolls-VM 2022, men annars är det kusligt tyst om frågan. I brist på krig och terrorattacker tillåts dessa samtida slavdrivarstater fortsätta som de alltid gjort, medan många miljoner gästarbetare lider i tystnad utan någon som dokumenterar övergreppen.
Inte undra på att qatariska krönikörer oroas av att deras pigor nu börjat få tillgång till kameror och mobiltelefoner.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.