Det är första gången som den USA-ledda alliansen slår till mot Syrien. Diktaturens ambassadör ska ha informerats i förväg.
Det är sannerligen inga trevliga kompisar som USA valt i detta krig. Tidningen Neue Zürcher Zeitung pekade nyligen på diktaturen Saudiarabiens kluvna inställning till den extrema jihadism som IS är ett uttryck för.

Å den ena sidan vill Saudiarabien till varje pris bekämpa terrorn, bland annat av fruktan för att IS på sikt ska infiltrera och till och med hota den ålderdomliga maktstrukturen i landet. Å den andra sidan har IS politiska islamism faktisk saudiska rötter. Dessa känns igen från wahabismen vars rigida hållning till otrogna och lagöverträdare än i dag tillämpas i Saudiarabien. Wahabismen är en riktning inom den sunnimuslimska delen av islam. Sunnismen och shiaislam inga såta vänner.
Många saudiska metoder påminner om de som IS tillämpar: offentliga halshuggningar äger rum regelbundet i landet och enligt medier i Riad dödades 79 personer under 2013. Dödsstraff tillämpas för narkotikasmuggling, äktenskapsbrott och ”apostasi”, det vill säga när individer väljer att lämna islam. Saudiarabien är det enda arablandet där det inte finns kristna kyrkor.

Obama lovar ”förinta” IS, vilket är lättare sagt än gjort. Varken besvärjelser eller bomber hjälper alltid mot de hydror som terrorism och extremism utgör. När monstrets ena huvud huggs av, är nästa redo.
Varje vettig individ, såväl i väst som i öst och i Mellanöstern, vill väl inget hellre än att terrorgruppen Islamiska Staten (som de felaktigt kallar sig) ska utplånas som organisation och att de ansvariga ska ställas inför rätta. Men att försöka få bort det onda genom att alliera sig med andra onda krafter kan starkt ifrågasättas.